I helgen avslutades F50 Legacy Tour 2025, ett exklusivt Ferrari-evenemang för F50-ägare. F50, märkets tredje supersportbil med den stegrande hästen som emblem, presenterades på bilsalongen i Genève 1995 för att fira företagets femtioårsjubileum.
Drygt tjugo ekipage från tio länder körde 675 kilometer under tre dagar genom Toscana och Emilia-Romagna och besökte några av Italiens vackraste städer. Tillsammans tillryggalade F50-bilarna nästan 15 000 kilometer – ett bevis på ägarnas passion för dessa legendariska supersportbilar och på bilarnas bestående tillförlitlighet, även trettio år efter att de lämnade fabriken.
Legacy Tour startade vid de varma källorna i Saturnia och passerade förtrollande städer och platser som Grosseto, Porto Santo Stefano och Siena, innan deltagarna nådde Maranello fredagen den 9 maj. Bland de många programpunkterna fanns möjligheten att träffa Paolo Martinelli, ingenjören som ansvarade för utvecklingen av den ikoniska V12-motorn. Den är fortfarande det mest direkta exemplet i modern tid på tekniköverföring från en Formel 1-motor till en Ferrari för landsvägsbruk.
Evenemanget avslutades med en bilparad och ett ärevarv på den legendariska Fioranobanan, där alla Ferrari-modeller, däribland F50, har utvecklats sedan banan öppnade 1972.
F50
F50 presenterades på bilsalongen i Genève 1995 för att fira Ferraris femtioårsjubileum två år i förväg och förkroppsligar märkets mest kompromisslösa uttryck under 1990-talet. Det var den första supersportbilen med den stegrande hästen som drevs av en V12-sugmotor. Motorn var direkt härledd från Formel 1 och monterad längs bilens mittlinje bakom kupén, framför bakaxeln, i ett monocoquechassi helt tillverkat av kolfiber. Bilen representerade sin tids höjdpunkt inom tekniköverföring från motorsportens främsta klass. Motorn hade fem ventiler per cylinder och utgjorde en bärande del av chassit. Bilen utnyttjade också avancerad aerodynamik i stor omfattning och hade hjulupphängning med horisontellt monterade stötdämpare som manövrerades via tryckstänger. F50 var dessutom utrustad med ett avtagbart targatak för att ge en körupplevelse närmare den i en tävlingsbil, en karaktär som förstärktes av avsaknaden av ABS och servostyrning. Totalt byggdes 349 exemplar, ett antal som valdes för att vara ”ett färre än efterfrågan på den avsedda marknaden”.