Efter bara 78 kilometers testkörning drogs ett bilskydd över den och den stod parkerad i mer än två decennier. Det var tills teamet från Porsche Heritage and Museum väckte LMP 2000 till liv igen, komplett med de många myter som florerar kring dess existens. Tjugofem år senare möttes många av dem som var med i det ursprungliga programmet igen vid bilens senaste utrullning, där Allan McNish satt vid ratten, precis som han gjorde 1999.
Berättelser om ett projekt som ligger oss varmt om hjärtat
”Ett projekt som ligger oss varmt om hjärtat” är den fras som man ständigt hör på utvecklingscentret i Weissach när man talar om LMP 2000. Bilen, som ännu inte har kört ett enda tävlingsvarv, har aldrig varit långt borta från tankarna hos de människor som har skapat den under de senaste två och ett halvt decennierna. På 25-årsdagen av de ursprungliga körningarna den 2 och 3 november 1999 har Porsche Heritage and Museum-teamet gjort bilen redo att köras igen. Vid ratten satt Allan McNish, som var den sista personen som körde racerbilen 1999.
Medan 54-åringen körde de första varven på den 2,88 km långa testbanan deltog delar av teamet som var involverat i projektet, som bar det interna namnet ”9R3” för ett kvarts sekel sedan, i spänningen. Bland dem fanns Norbert Singer, dåvarande tävlingsingenjör, Motorsportchefen Thomas Laudenbach, dåvarande applikationsingenjör och Herbert Ampferer, tidigare chef för tävlingsavdelningen. Dessutom deltog Armin Burger, koordinator för Historical Motorsport; Traugott Brecht, teknisk rådgivare för Historical Motorsport; Timo Bernhard, Le Mans-vinnare och varumärkesambassadör; Steffen Wolf, ingenjör inom motorstyrningssystem samt Alexander E. Klein, chef för Heritage Operations and Communication.
För var och en av dem är LMP 2000 mer än bara en bil. Det är ett kapitel i deras personliga Porsche-historia. Det som förenar dem alla är att det här är berättelser om ett projekt som ligger dem varmt om hjärtat, berättelser om en racerbil som aldrig deltog i ett lopp, som inte har någon framgångshistoria att berätta och som har mindre än 80 km på klockan. Bilen utvecklades ursprungligen för Le Mans prototypklass LMP900, vilket innebär att den vägde inte mindre än 900 kg, i enlighet med reglerna för just den kategorin. Och målet? Totalseger i 24-timmarsloppet på Le Mans. Statistiken är inte mindre imponerande än vad bilens mål var: en effekt på mer än 600 hk från en naturligt aspirerad 5,5-liters V10.
En känslomässig resa genom tiden på testbanan i Weissach
”Fantastiskt! Det känns som om jag har rest 25 år tillbaka i tiden”, säger Le Mans-vinnaren McNish, när han avslutar sina första testkörningar i den återinvigda LMP 2000. ”Leendena på människorna här är lika imponerande som motorljudet som byggs upp bakom dig på den långa raksträckan!” Som Porsche-fabriksförare fick den skotske racerföraren köra bilen för första gången den 3 november 1999 – då han var 29 år gammal – i 8,6 grader Celsius och en luftfuktighet på 68 procent. Trots att däcken inte var anpassade för den låga temperaturen nådde han den dagen en topphastighet på 302 km/h och körde 60 km, vilket bland annat innebar ett varvrekord. Dagen innan hade Bob Wollek, som avled 2001, redan avverkat de första kilometrarna i bilen. Tillsammans körde de 78 km i LMP 2000 under två dagar. ”Bob skulle säkert ha kommit idag för att se det här”, säger McNish.
För alla som var där var det som om LMP 2000 hade katapulterats in i nuet direkt från det förflutna, ett stycke levande motorsporthistoria. Medan McNish fortfarande pratar om hur det kändes som om han aldrig hade varit borta efter den där onsdagen i november 1999, minns Timo Bernhard sitt eget personliga LMP 2000-ögonblick: ”Jag såg bilen och föreställde mig hur det skulle vara att köra den en dag”, säger han. Kort dessförinnan hade mannen som skulle komma att vinna Le Mans själv, men som bara var 18 år gammal vid den tidpunkten, skrivit på sitt kontrakt som Porsche Junior-förare. ”Det gör mig väldigt stolt att jag 25 år senare kunde genomföra några testvarv med racerbilen”, skrattar Bernhard. ”LMP 2000 utstrålade självförtroende. V10-motorn känns mjuk som smör, bilen är extremt lätt och smidig med mycket downforce. Den nästan linjära kraftöverföringen är fantastisk, ljudet är otroligt”, säger 43-åringen och är översvallande i sina lovord. För honom är den öppna cockpiten och den utsikt den ger en symbol för frihet. ”Det var en stor ära för mig och det kändes som om vi hade fortsatt att berätta historien.”
Samarbete med motorsportteamet från Formel E
Idén om att bygga om LMP 2000 växte fram under flera år. För Porsche Heritage and Museum-teamet är restaureringar mer än bara tidsresor i företagets historia – de är framför allt tekniska projekt där historiska fordon åter tas i drift eller hålls igång med nya metoder. ”Varje gång jag såg LMP 2000 i museilagret tänkte jag på lanseringen 1999”, säger Armin Burger. ”Till slut kom vi snabbt överens om att väcka racerbilen till liv igen lagom till jubileet”, tillägger Alexander E. Klein. Chefen för Heritage Operations and Communication har heller aldrig glömt LMP 2000. ”Så många människor har frågat mig om den legendariska bilen verkligen finns och var den i så fall är”, säger Klein om det ursprungligen hemliga projektet från 1998 och 1999.
Tillbaka i Weissach började Burgers kollega Traugott Brecht att gradvis avlägsna karosseriet från den svarta racerbilen. ”Vi arbetade försiktigt fram till motorn tills vi en dag vågade göra den första uppstarten”, minns Burger. Den första motorstarten var spännande – och alla 10 cylindrarna gick perfekt. Teamet ägnade sig sedan åt växellådan, som redan 1999 var en stor utmaning. ”Att få växellådan att fungera igen var en av de största uppgifterna under de senaste månaderna”, förklarar Burger och pekar på originalratten och dess växlingspaddlar.
”Vi hittade fyra styrenheter och försökte komma åt dem med en gammal dator”, förklarar Steffen Wolf. Ingenjören från avdelningen för motorstyrningssystem på Porsche Heritage and Museum hjälpte teamet att få V10:an, som en gång i tiden var tänkt som en tävlingsmotor för framtiden, att fungera. Wolf är en del av framgångssagan för Porsche 919 Hybrid. Det som driver den är den ständiga ökningen av effektiviteten; utmaningen att få ut det bästa av det som finns. ”Alla som någon gång har hört en V10-motor vet att den får nackhåren att resa sig. Det muskulösa ljudet på tomgång, gaspådraget som gör att den låga svänghjulsmassan snabbt kommer upp i varv”, minns Wolf. Utan styrenhetens beskrivningsfil var tilldelningen och avläsningen av signalerna ett sisyfosarbete. ”Vi behövde en styrenhet som reagerade på signalen från paddeln på ratten och sedan aktiverade växlingen. Eftersom det inte var möjligt med paddelväxling var vi tvungna att ställa in den så att uppväxling och nedväxling skedde när kopplingen aktiverades”, säger Wolf.
Tillsammans med kollegor från Bosch samt Timo Flammer, Christoph Abraham och Robin Maurer från Motorsport- och Formel E-avdelningen på Porsche arbetade teamet från Porsche Heritage and Museum intensivt på en lösning. En Formula E-kontrollenhet användes sedan för att överföra växlingssignalen från växlingspaddeln till växellådan. ”Vi startade motorn och med tillräckligt hydraultryck tryckte vi in kopplingen, drog i växlingspaddeln och kunde lägga i växeln”, minns Burger om ögonblicket då växeln lade i och han visste att en shakedown-körning skulle vara möjlig inom en snar framtid.
V10:an i LMP 2000 är baserad på en tidigare Porsche Formel 1-motor – en högvarvig 3,5-litersmotor med pneumatisk ventilstyrning, som ursprungligen utvecklades för Formel 1 i början av 1990-talet. För användning på Le Mans modifierade skaparna motorn – som ursprungligen var konstruerad för mycket kortare tävlingsdistanser. Wolf tänker ofta tillbaka på sitt ögonblick med LMP 2000, och han använder också upprepade gånger uttrycket ”projekt som ligger mig varmt om hjärtat” och ordet ”ära” när han talar om reparationen av bilen och lanseringen 2024. ”Sedan jag började på Porsche 2012 har jag hört många historier om den här bilen. Det var först flera år senare som jag såg den i lagerlokalen, omsorgsfullt täckt med en gräddfärgad silkesduk. Att se den köra igen i dag är obeskrivligt.”
Utrullningen som ett välkomnande och ett avsked på samma gång
För Norbert Singer är den kolfiberklädda LMP 2000 också ett projekt som ligger honom varmt om hjärtat. Han tänker tillbaka på 1998, då idén till den här bilen föddes. Då hade den erfarne racingingenjören, hans team och Porsche 911 GT1 ’98 vunnit en dubbelseger i 24-timmarsloppet på Le Mans. ”Tillbaka i Weissach funderade vi på om vi skulle ställa upp igen året därpå med en GT1 eller en LMP”, säger Singer. Beslutet föll snabbt på en prototyp som hade däck som inte slets lika hårt, var mer ekonomisk när det gällde bränsleförbrukning och tillät trippelstints i stället för dubbelstints – ett koncept som lovade färre depåstopp och som skulle spara värdefull tävlingstid.”
Eftersom tiden före säsongen 1999 var för kort planerade vi att LMP skulle tävla år 2000”, säger racingingenjören, som har fått smeknamnet ’Mr Le Mans’ hos Porsche. Singer, som fyllde 85 år för några dagar sedan, var delaktig i 16 av Porsches 19 totalsegrar på Le Mans. ”Vi valde en 10-cylindrig sugmotor i stället för en turboladdad och en öppen bil som av aerodynamiska skäl ger mer downforce”, förklarar Singer. Men trots att teamet fortfarande var fast fokuserat på att delta i Le Mans, avbröts projektet i augusti 1999. Deltagandet i 24-timmarsloppet avslogs av budgetskäl. Trots detta godkände den dåvarande VD:n Wendelin Wiedeking att bilen färdigställdes och lät LMP 2000 genomföra sitt ursprungliga shakedown-test. ”Den ursprungliga utrullningen var både ett välkomnande och ett farväl. Vi var fulla av glädje – men också av sorg och saknad”, säger Singer.
För Herbert Ampferer, tidigare motorsportchef på Porsche, hade jubileumsevenemanget också en särskild betydelse. Dagen för lanseringen 1999 var han inte på plats, så han var desto mer nöjd med att vara där 25 år senare. ”Det var absolut ett projekt som låg mig varmt om hjärtat. Jag kan fortfarande minnas exakt det samtal jag fick för 25 år sedan när jag var på affärsresa: ’LMP 2000 kör – men du kommer aldrig att få se den’”, minns Ampferer. ”Vi ville att LMP 2000 skulle visa vad vi kunde göra. Utvecklingsprocessen tog nästan 14 månader. Jag känner mig mycket hedrad över att få se den köra för första gången idag, 25 år senare.” I motsats till den tidigare motorsportchefen Ampferer var den nuvarande motorsportchefen Thomas Laudenbach, som då arbetade som applikationsingenjör, på plats under rekordkörningen 1999. ”Jag minns fortfarande exakt hur Allan klev ur bilen och sa: ’Den här bilen har stor potential’.”
25-årsjubileumet är inte bara en teknisk framgång för hela teamet, utan också en hyllning till alla som investerat tid, energi och passion i utvecklingen av bilen. LMP 2000 förkroppsligade kärnan i vad företaget är: en beslutsamhet att ständigt omdefiniera vad som är genomförbart och modet att hålla fast vid stora idéer även mot motstånd. LMP 2000 är och kommer att förbli ett projekt som ligger oss varmt om hjärtat och som återspeglar Porsches värderingar. Avtäckt, full av historier. Redo att äntligen berätta dem.